Bakisdag

Var så glad igår och betalar priset idag. Vaknade halvfem, genomblöt -kanske hade drömt igen. Kan inte somna om. Ligger och oroar mig över väldigt triviala saker. Taket i ett av sovrummen i nya huset tycker jag har karaktär och kan vara kvar. Ola har köpt ett nytt innertak, för han tycker att man ser fodret innanför taket (mam gör det också) och att det ser smutsigt ut. Jag tänker att vårt hus kommer att bli vitt och fräscht. Bara. Känner mig irriterad på Ola. Jag blir också lite arg på honom, där jag ligger en timme till utan att kunna somna om, över att han börjar ge mig uppgifter. Jag ska kolla in badrumsinredning och kakel och klinkers och börja nätköpa julklappar. Igår var jag väldigt positiv till detta förslag, kändes bra att jag äntligen kan hjälpa till med något, men halvsju på morgonen känner jag prestationsångest.

Igårkväll skypeade jag med Mira-Märta medan hon satt och pysslade. Hon pysslar mycket nu. Vi pratade om lite av varje. Hon hade varit hos tandläkaren tidigare på dagen, allt hade gått fint, och visade mig att hon har två lösa tänder. Hon har blivit så stor! Mamma, jag måste på toa, stannar du kvar här? Hon springer iväg. Jag väntar vid min dator. Hon kommer tillbaka en liten stund senare och meddelar att hon inte riktgt hunnit i tid och därför bytt trosor. Det är precis som om jag sitter vid bordet mitt emot henne. Vi är för en stund nästan fysiskt närvarande i varandras liv.

Tar nytt benmärgsprov. Är smärtig, känner mer ont efteråt än jag skulle. Tar alvedon och lägger mig i sängen och gråter lite. Inte av oro och rädsla, bara ren skär självömkan. Har en grop i magen full med längtan efter mina barn. Jag har inte träffat dem på nästan en månad. En vän hade talat med Siri som berättat att mamma var ledsen. Varför då? Hon längtar efter Mira-Märta och Siri. Jag gör det varje dag, men idag allra mest. Det är så nära nu. Ringer och gråter lite för Ola. Men han går inte på den. Han känner sin Switch. On och off. Säger åt mig att gå ut. Tittar ut genom fönstret. Solen gick aldrig upp idag. Det är lika mörkt halvtre som vid tolv. Aldrig att jag kliver ur den här sängen.

Och så dietisten. Jag har tappat till 57, får max gå ned två kg till. Jag äter och äter. Kroppen verkar förbränna massor. Men mesta viktnedgången är förlorad muskelmassa. Ligger och tänker på muskelmassan, borde underhålla den. Borde gå mina 20 min. Borde göra mina bäckenlyft. Kanske skönt en sådan här pissdag, att gå i mörkret? Funderar fortfarande om jag ska ligga kvar här eller om jag ska följa Olas råd. Ola har nämligen nästan alltid rätt när det gäller sin frus mentala tillstånd och vad man ska göra åt den. Men jag kanske struntar i det och stannar under täcket, tynande av självömkan.