Mental medicine

Får information om att största risken för återfall och avstötning är vid sju-åtta månader efter transplantation. Så jag funderar på att lägga ner oron och ta upp den i höst istället. Jag lägger den i samma grop Ola grävt för nya rödvinbärsbusken. På med fantastisk mylla från komposten. Klappa till. Låt vara. Kanske oron kan känna buskens livskraft och förvandlas till förväntan. Eller någon annan känsla som ger samma symtom i magen. I jord under sol sker ju underverk. Levervärdena är inte längre stigande. Värken från bland annat tummar och handleder försvann mirakulöst. Jag hade hunnit tänka att jag även åkt på psoriasis artrit eller något liknande. Undrar om det var för att jag sov med lovikavantarna en natt. Ett genombrott för reumatologin! Oro som gnager resulterar i irrelevanta tankar och handlingar. Umeå har strulat med bokningar. Jag har sagt nej till att träffa underläkare, vill bara bli uppringd av specialistläkare vid provsvarsrapportering. Då jag ansett att informationen brustit har jag googlat på nätet och det är ju aldrig bra. Mer oro. Sjappade 10 min in på ett läkarebesök. 40 mil resa dit, 40 hem. Reste mig och gick. Kände att nej, jag vill faktiskt åka hem nu. Jag menar, jag gillar ju inte ens Umeå. Kuratorns heta tips: ut och spring! Jag har tränat två gånger. Jag har inte vågat tidigare, kroppen har känts så skör och märklig. Jag bytte om, helt i antidepressivt syfte, mental medicine. Tights på, dosor. Men fortfarande hooden, får inte upp värmen tillräckligt. Jag svettas helt enkelt inte så det känns helt onödigt att duscha. Det står dock inskrivet i vårdprogrammet efter transplantation att jag "ska hålla en god personlig hygien och bör duscha dagligen". Jag gör ofta det. 60/60. Joggar en minut. Går en minut. 4km på 38 min. Hjärtat är en burk. Är en vekling och får ont i fotlederna efter avslutningen som går nedför slalombacken. Lite kul måste jag få ha. Cykelstigen som går där med hopp och velodromer är perfekt. Lena Vi gör mig sällskap. Bredvid mig rör hon sig lätt och friskt framåt. Pratar på. Hon pratar även i uppförsbackarna så jag tillåts inte låtsas att det är superbrant och jättetungt. Jag vet inte om hon får följa med nästa gång.

Mindfulness advanced

Hela alltet är en fruktansvärt svår övning i en påtvingad mindfulnesskurs direkt på advanced level. Som att gå från vit orienteringsbana till svart helgen efter. Eller att plötsligt köra på 3.30tempo om man innan legat på futtiga 7. Eller som att börja forska innan man gått ut grundskolan. Eller helt enkelt skratta när man helst vill gråta. Göra sköna grejer när det man egentigen vill är att dra täcket över sig och skrika ut ångest och rädsla. Att ta tag i livet när man anser att det glider en ur händerna. Händerna är hala av tvål och livet glider med sån fart genom fingrarna. Men jag hinner måla ett par lister. Och då är det ju det jag ska fokusera på. Inte sitta här under täcket med datorn och tro att verkligheten förändras av sig självt. Målar jag listerna blir ju verkligheten lite ljusare, och aningen vackrare. Jag har också spanat in ett par trädgårdsstolar vilka släpps idag på Ikea och med dem blir verkligheten även lite skönare.