Klar, kommer hem en sväng

Jag har gjort sista dagen av kuren idag. Smidigt är ordet. En vurpa ned i handfatet, vid ett oaktsamt tillfälle med tandborsten. Youghurt delades med en rosa strimma. Rester av en skumjultomte som jag lyckats fått i mig. Och en och annan medicin. Ola har varit här. Haft värsta arbetsveckan. Skickat "påminnelse" till banken att räntan inte visst blev vad den utlovats till. Det har de fixat. Skickar diverse arbetsmail, Ola har en hög ouppklararade papper medtagna. Blir trött över att behöva rycka upp mig, vara vanligt fungerande i verkligheten som jag inte befinner mig i. För här på Sal 6 står tiden stilla. Jag skulle kunna stanna i min säng hela dagen. Jag gör nästan det. Blir så trött av illamåendetabletterna. Trynar. Hissar upp fötterna ibland. Och ryggen. Hissar ned igen. Ola läser bok högt. Hundraåringen som försvann. Annorlunda, men inte så fri i tanken som Elefantjägarnas barn. Har tagit två promenader om dagen. Före och efter uppkoppling. Snö här och snön faller, våt och tung. Inte så snabba med plogning, en svårighet för rullen att ta sig över hinder. Jag går lite extra därför men är också rädd att ta i för mycket. Känner inte den här kroppen riktigt. Vi kommunicerar inte perfekt och jag vet inte om det är sändaren eller jag, mottagaren, som fallerar. Signalerna kommer hastigt utan förvarning och är lite överdrivna skulla jag säga. Bir lite för varm, för kall, hjärtat slår lite väl tydligt och fort. Mjölksyra i benen och när jag vänder mig om är lutningen inte ens 2%.
Får åka hem. Faktiskt redan imorgon. Kommer att gå ned i värden varje dag, liksom minska hela jag under tiden, men att de släpper mig känns fantastiskt. Är för trött för att hoppa upp och ned och inte veta vara jag ska ta vägen av lycka, men det är ungefär så jag egentligen känner. I gengäld kommer jag att behöva fira jul här, ända fram till nyår som det verkar. Får se hur planen blir.
jag ska packa min gröna nyckel med snöstjärnereflexen. Jag vill ju kunna ta mig in mitt nya hus!