En fantastisk dag med fantastiskt försiktigt optimistiska besked

+ Hb på hela 107, massor av trombocyter och sänka på 7, ingen feber. OCH JAG KÄNNER DET! Firar med coca-cola, kan dricka kolsyrat igen, och här på avdelningen är det helt fritt med coca-cola, man får dricka hur mycket man vill.

++ Idag talar läkarna med mig och mina ssk för dagen är de Jag har funderingar kring hur aktiv jag får vara, vilken intensitet och duration? Nej, men gör det du orkar, sunt förnuft bara, tycker ÖL. Det håller inte, för det där förnuftet har jag inte, eller jag känner inte. Jag får inte gå i 45 min med 150 i puls iallafall. Måste tänka på att jag haft hjärtsvikt och ökad risk för infarkt för bara några veckor sedan.
Vaknade med träningsvärk i hela kroppen efter igår. Så skönt, faktiskt helt underbart. Sovit bättre också. Sjukgymnasten som springer maror och ultradistanser förstår mig och ger mig klara direktiv. Jag får gå 2x15 min per dag. Det går ju inte, dagen är så kort. Förhandlar lite, får till 20 min och bara i ett tempo där jag andas genom näsan. Idag tänkte jag först inte gå ut, kände mig lätt nedtränad efter igår, men fångar lite sol under em ändå. Jag gick i 23 min.(och blev svettig och fick duscha:)

+++ Jag får kanske kanske åka hem på fredag. Det är neutrofilerna som bestämmer det, de ligger lite efter (dock normalt). De jobbar med infektion, behövs för att antibiotikan som jag nu haft intravenöst en månad ska kunna sättas ut. Om jag inte får jåka hem, så kommer min familj till mig, och jag kommer att få krama och pussa Mira-Märta och Siri Li allt jag har. Och Ola.

++++ Överöverläkare Wallin, som hittills varit väldigt krass och hård om läget är mjuk idag och medger att det går bra, att det ser bra ut mitt fysiologiska status är tillfredsställande. Till slut klämmer han i att min bror kanske passar som donator! Fantastiska ord i mina öron. Min bror är jätteglad. Mamma tror att det beror på att vi är födda samma tid, under samma stjärnhimmel. Det tror jag också!