Somnar sent och vaknar vid fem. Svårt att somna om. Är på ett uselt humör och är mest av allt arg på spaghettipajasen. Någon måste ju anklagas. Jag skriver en arg skylt på dörren "Stör ej, behöver sova". Ligger sedan i självömkan tills jag inser att ingen annan kommer att göra jobbet -jag måste rädda mig och det gör jag genom att komma ut. Klär mig med dunjacka igen, det är verkligen för tidigt, handduk över ansiktet -jag vill spara luftrören, och MP3. Startar med Timbaktu, men han är alldeles för glad inser jag. Robyn bättre. Det är dem jag har att välja på. Jag går betydligt längre idag, hela 3 km, är ute drygt 45 min. Jag har fått fritt att göra vad jag vill, allt efter ork. Dumdristigt av ÖL anser jag. Jag kan ju lika gärna snöra på mig mina DC Trainer och sticka ut och jogga, av ren ilska. Men pulsen kommer upp i 150 under denna oerhört tråkiga promenad. Jag hatar att promenera. Bara ordet promenad ger olust. Når skogen, kan gå på stig, känner igen mig.
Blir jättesvettig mitt i dunet. Tillfredställande. Men fortsätter vara arg. Ingen ssk stannar mer en en sekund extra i rummet, för att ge mig mitt antibiotika och andra mediciner som jag inte riktigt vet varför jag tar. Jag blir arg också över att ÖL inte tänker ronda inne hos mig idag, jag som nu har en massa frågor får ingen besvarad. Allt fysioloiskt tillfredställs här, men det mänskliga med emotioner och undran och oro finns det ingen plats för, inget utrymme ges fjärilen, bara kokongen får sitt.
Enligt dem är detta jag idag: CRP 10, vita bk 1,1, trombocyter 146, vikt 58, 1, blodtryck 120/70, vilopuls 93, saturation 98%, hb 92. Så jag mår egentligen bra. Jag bara känner det inte
Tack snälla för att du delar med dig! Och klart som korvspad att du är arg! Om man inte skulle bli arg på en sån här sak - då är man inte människa. Men ilskan betyder också att du orkar känna något, bra! Och alla känslor och tankar som är du, är ju varför så många gillar dig, oavsett om de är glada, arga eller sorgsna.
SvaraRaderaSå himla synd att de inte "hinner" eller prioriterar att ta hand om själen och människan. Den är ju också en del av kroppen...Sjukt svårt om man inte får hjälp även med ångest och oro. Kanske kan du få lite hjälp hos vänner, familj och ev stödorganisationer med frågor? Vet inte om det är din grej, men detta finns förmodligen precis för att det du beskriver ang vården är sant: http://www.blodcancerforbundet.se/t2.asp?nodeid=17677
En fråga: Kan man skicka saker till dig i brev? posta eller skicka adress i så fall!
Kärlek och kramar från en annan argbigga
Alltså det ovanstående är skrivet av mig - Lena Vå!
SvaraRadera