torsdag 22 mars 2012
Spring i benen
Hade tänkt posta ett annat inlägg idag, men jag hade en sådan bra dag igår och vill bara berätta en grej. Det var så här: jag var på väg nedför 20%backen från vårt hem mot cirkus kul o bus där Ola och barnen höll till, nere vid Frösö Strand. Jag hör tunga steg komma allt närmre bakom mig. Jag vänder mig om och ser en man i 50årsåldern komma joggande nedför backen. Hör flåset. Det tänder till i mig, "ska han om mig nu?". Jag ökar takten, i backen vågar jag inte springa, har inte styrka för det. Han joggar om. Men nere på platten går det bara inte. Han ligger ca 50 m före. Jag bara MÅSTE springa. Benen sträcker ut, jag lutar mig lite framåt, armarna fram och jag springer! Glömmer mannen. Jag springer! Hundra meter och jag känner att knäna vill vika sig. Går en liten bit, men springer igen. Och igen. Igen. Hjärtat pumpar, det är en ovillig maskin som liksom brakar igång, rostig och osmörjd. Stegen tunga och jag kunde lika gärna väga 90 kg med den isättningen. Det räckte med totalt några hundra meter. Men jag har iallafall gjort det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart Fia! Jag har precis samma känsla, det kan inte beskrivas i ord hur härligt det är även om det "bara" är 100m. Våren har kommit lite längre här i Falun så jag kan gå/jogga på stigar i tallskogen där all snö är borta. Sen kommer ju träningsvärken och den värken är lika härlig att ha om man jämför med ond smärta. Hoppas du kan fortsätta spränga gränser. //Å
SvaraRaderaJa! Jag älskar träningsvärk. Snön skulle ligga längre, det går alldeles för fort nu!
RaderaUnderbart Fia. Underbart!!
SvaraRaderadu är för mycket!
SvaraRaderaHej Fia, vi känner inte varann så vidars mycket, tror enda gången vi riktigt pratat var när du skulle ta över som sjukgymnast för ÖDFF efter mig, men eftersom jag och Ola känner varandra sedan gymnasietiden så har jag då och då tittat in på din blogg, dels av nyfikenhet men givetvis också för att se hur det går för dig/er. Jag ville bara säga grattis och fortsätt kämpa, jag minns själv första gången jag gick på en promenad utanför huset efter det att jag genomfört mina BEP-kurer, och trots att det var korta promenader så finns det inget från den tiden som jag minns med sådan glädje som just det, kram!
SvaraRaderaMVH
//
Henrik Edfeldt