Resultat

Det står 1-0 mellan mig och döden. Det är den enda betydelsefulla vinst jag någonsin kommer att göra. Det går inte att bevisa något mer, jag har tagit den största skalpen. Visst, det är inte över och vi vet ju att den sista matchen kommer och att den vinsten alltid går till motståndaren. Men den här första matchen vann jag därför att jag kämpade mig blodig, min kropp öste allt den hade. Men mest på grund av den mycket goda medicinska behandling och vård som jag har fått (alldeles gratis och inget att spara på, tack Sverige för ett fungerande samhälle som ger vård när den behövs till den som behöver det). Nu är jag under renovering och får jag leva i fred är jag nästan hel igen om ett år. Alveolerna, lungblåsorna, har tagit storstryk, matsäcken, huden, naglarna, njurarna ska läka. Levern har redan gjort det. Jag byter hud, små små ljusa hår syns inte men kan kännas. Miljoner av förtvinade muskelceller poppar till liv. Långsamt går det men framåt. Och samtidigt vill jag återfinna samma klarhet som jag upplevde när sjukdomen var mest intensiv. Att det som räknas är kärlek, att få vara i kärleken. Och det går att hanka sig fram på tro och hopp. Jag är inte troende i vad man vanligen lägger i den betydelsen. Men utan dessa tre nämnda kan ingen leva länge. Det är min övertygelse.