Rehab

En stark målbild jag hade under december var att få åka skidor i vårsolen tillsammans med Mira-Märta och Siri Li. Bilden visade mjuk, lite sörjig snö, smält av solvärme, skidspetsar som långsamt förs framåt, skratt, och man vet att det finns varm choklad i ryggan. Nu är jag där. Första passet drar Mira-Märta ifrån, vi kör runt IP i Ås. Siri Li åker före i spåret och efter 0,5 km är det jag som ger mig vilket gör att vi kommer hem i tid till lunch. Andra passet vill jag visa det yttersta av frihet. Att åka på skare, kunna ta sig över ängarna och genom skogen på den hårda yta somm ligger natten efter en mildväderdag. Gränslöst och obehindrat. Mira-Märta hänger på, drar ifrån uppför, och även brant utför där hon släpper på men jag är rädd att bryta lårbenshalsen om jag faller. 2km. Och tredje passet själv. Malin varnar "tänk på att det först är medvind och utför, du ska ju tillbaka också". Jag tänker ingenting. Glömmer klockan hemma. Solen är med mig till hundra. Det är medvind, det är utför. Jag känner mig normal och ovanligt stark. Jag har aldrig tänkt på att vi bor så nära landet. 300m bort från vårt hus börjar landsbygden och en vidsträckt öppen yta utan hinder öppnar sig. Det är ängarna nedom gårdarna på västersidan av berget som breder ut sig. Rätt var det är börjar jag sjunka igenom. Inte mycket, men nog för att tappa fart. Känner att jag ska vända och söker mig ned till spåren i skogen för att få lä. Spåret är nypistat men jag är trött. Går från skidleken och hem och ska uppför stans främsta pulkabacke innan jag är hemma på min gata. Jag har då gjort 5 km på dryga timmen. Jag sover sedan i tre timmar. Ett delmål är uppnått. Jag har inte hunnit se nästa bild, det har gått så fort. Läser vasaloppsresultat, ser att min kusin tränar för halvmara, tänker orientering men inget av dessa är nåbart för mig. Inte på några år. Kuratorn har sagt att jag får se all aktivitet som bonus till och med den 23 mars som var det datum jag satsade på att komma hem till. Hon tycker att jag ska vila och göra så lite jag kan. Jag tänker att snart kan vi gå på tur i Ullådalen, kanske redan till helgen.