Jätteröret fylls med blod, rött och rent rinner det ur mig. Mitt fina fria blod som benmärgen jobbat så surt för att tillverka. Syftet är att normalisera järnmängden i kroppen. Järnet har lagrats av alla blodtransfusioner, och kan bara reduceras genom att tillverka röda blodkroppar. Sist låg jag däckad i fyra dagar. Hb sjönk som en sten. Jag följde efter. Idag ger man mig det som jag alltid längtat lite till. Erytropoetinsprutan sätts i magen, jag får tre till på recept. Epo, hårdvaluta i en OSstad som Östersund. Äntligen något avundsvärt på receptblocket. Så här tänker man hålla på i ungefär ett halvår. Och om jag inte vill bli stucken i armen varje gång, jag vill inte, får jag lov att behålla slangarna som sticker ut ur min kropp. Jag är som en bläckfisk och bikinisommar har jag strukit från min kalender.
Tremånaderskollen är gjord och jag får avvakta svar en vecka. Benmärgsprovet ska visa noll, och förhoppningsvis alla andra tester också. Noll egna celler, noll sjuka celler. Noll, noll, noll. Jag går inte och tänker på det annars, vilket liv skulle jag leva då? Jag tänker ju att jag är frisk, svag och trött och i läkande fasen. Och frisk. Men just nu kan jag inte låta bli att fundera. Ligger det någon enveten djävel och lurar?
Förstår att du har det tufft nu.
SvaraRaderaMen ser också att du ser framåt, och jag vet att det går kommer att gå bra.
KRAM från mig och Jakob